Sorg är ett känslomässigt tillstånd utlöst av oåterkalleliga eller övermäktiga negativa händelser, såsom t.ex. bortgång av en nära anhörig. Den freudianska uppfattningen om sorg är att den alltid beror på förlust av ett objekt. Sorg är en stark stressor.
Sorg räknas som en primärkänsla – det är en känsla som nyfödda kan känna. Den liknar depressioner, och kan ta sig många yttringar. Det är vanligt med nedstämdhet, gråt, känsla av hopplöshet, smärtor i bröstet, apati, psykomotorisk hämning, med mera. Men sorg kan också uttryckas mer exalterat, som psykomotorisk agitation, genom till exempel att riva sönder sina kläder, skrika, skada sig själv, och vrida sina händer. Beroende på grad av självkontroll och styrka på sorgen, kan sorgen vara mer eller mindre märkbar för andra.
Skillnaden mellan sorg och depression är huruvida känslan är befogad eller inte, om känslan har en objektiv legitimitet. Depression kan också definieras som en kvardröjd sorg, sorg som inte går över; efter en tid brukar sorg som regel avklinga i att känna sig ledsen. Svåra depressioner, som melankoli, innehåller också element av ångest, misstänksamhet och missnöje, vilka sorg saknar. Känslor av sorg ingår emellertid som symtom på depression och melankoli.
Länkar
Svenska institutet för sorgbearbetning
